Säg hej då
Nu säger jag det som det är. Jag hatar att vara den tjocka, glada "tom boy": en. Jag har gjort mig av med fem kilo de senaste veckorna, och mer ska det bli. Den här tiden nästa år så ska jag se helg annorlunda ut, och trivas i mig själv. Tack för mig.
Än en gång.
Okej. Som den krassa och trista människan jag är, så inser jag vilken befrielse och trygghet det skulle vara att faktiskt ha någon. Jag har ändå varit på egen hand i snart tre år. De killar jag kysst har inte betytt någonting, de killar jag legat med kan jag knappt namnen på, de killar jag öppnat mig för har pissat på mig. (bildligt talat).
Kruxet i det hela är att jag alltid har den där armslängden (som man ser i filmer när någon försöker slå en på käften men man sätter handen i pannan så man inte når) mellan mig, allt och alla.
Jag kan tänka mig att börja böja lite på armen. Slappna av i armbågen liksom.
För det skulle ju vara himla fint att dela något med någon...
Fuck "Beach 20XX", self improvement 101.
Som sig bör
Det här med att åka till Indien, träffa någon fakir/ormtjusare (de enda indierna som finns?) för att finna sin inre frid. Dra åt helvete med det. Åk till Småland. Alvestatraket för att vara närmre bestämd. Klappa en ponny eller två. Drick lite whiskey, ät gott och bara mys. För tusan, hembekväma Malin känner att åka utanför Närkes/Västmanlands gränser kan vara något av det mest behövliga för stunden. Efter att ha hamnat i en slentrian utan dess like så är det så fruktansvärt skönt. Imorgon ska vi till ladan och jaga katt åt mig, och det är så bekymmersfritt och underbart. #livsinsikt #hashtagsärcooltsomfan #jaghartwitternuförtin
Shiver me timbers.
Jag har en känsla av att något snart kommer gå helt åt helvete. Något som kommer göra så ont, så ont och jag vill inte vara med. Jag vill gråta och gömma mig under en filt, men så får man inte göra!
Min hjärna, som ska föreställa vettig, säger mig att allt beror på att den 23:e maj närmar sig med stormsteg.
Dagen då inte bara min bror dog, utan även allt det vi var.
Dagen då jag föll ihop av maktlöshet.
Dagen då inget annat spelade någon roll.
Dagen då musik inte lät, sol inte värmde, vind inte svalkade.
Mitt hjärta, som är det minst pålitliga jag vet, säger mig att min värld än en gång kommer gå under.
Något som får mig att gråta.
Något som kommer göra mig tom.
Något som ingen någonsin skall behöva uppleva.
Något som gör att mina händer darrar.
Tras
Hur trasig får en själ vara?
-
-
-
-
-
-
Varning för ärlig bild.
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Fortsätt bara.
-
-
-
-
-
-
I dare you.
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
I double-dare you, mother fucker.
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Hjälp.
Skrivhets
Blood, sweat and tears,
conquer all your fears.
Stay on the grind,
with something undefined.
Best friends with Jim Beam,
we all have a violent dream.
Hustlers doing what they know,
you'll never be a c.e.o.
Packing a Smith n' Wesson Volcanic,
a manic. Causing panic.
-Malin Torstensson
Vi har varit borta, så länge att vi minns.
Att gå från en dag till en annan. Att ena dagen hinna umgås med 23 viktiga personer (ja, jag vet, 23!!!) och gå till en dag där man knappt lättar på huvudet från kudden trots att ena höften värker av att ha legat på den hela dagen. Känner mig så ynklig, så hjälplös, så naken och hemsk. Finns nog ingen annan känsla som jag hatar så mycket.
Jag grät idag. En tår. Det är så mycket det någonsin kommer. Tragiskt att känna sig som en japansk tsunami på insidan men att bara kunna släppa ut en liten tår genom dammluckorna. Darn this exterior som jag byggt upp de senaste två åren. Ska det vara så ska det fan vara. Dags att ta tag i saken.
Behåll din illusion - tvångstankar.
Då ställer jag mig själv frågan: Klarar du inte av att vara ensam en endaste dag ditt lilla patetiska äckel? Svaret blir nej. När jag är ensam så tänker jag. När jag säger tänker så är det något negativt. Jag minns. Jag saknar.
Jag grät idag. En tår. Det är så mycket det någonsin kommer. Tragiskt att känna sig som en japansk tsunami på insidan men att bara kunna släppa ut en liten tår genom dammluckorna. Darn this exterior som jag byggt upp de senaste två åren. Ska det vara så ska det fan vara. Dags att ta tag i saken.
Behåll din illusion - tvångstankar.
Dagens, i flera varianter.
Låt: The candy Song med Masters of Reality.
Skojsighet: Marcus säger "Åh, imorgon ska jag attackbajsa på handikapptoan!" Sekunden efter kommer en brud runt hörnet med sin lilla chihuahua och råglor på honom.
Jobbiga: Slakten som Boss-David utförde på oss på gymmet. 3 timmars muskelköra. Usch.
Överraskning: Att min cykel som stått på väster, utomhus, över vintern fortfarande var körduglig, behövde inte ens pumpa'n!
Trälighet: All mat smakar bajs.
Stop cracking up.
Modebloggstime.
Världens bästa läppglans/-balsam/-mirakel.
Stop cracking up från Anatomicals.
Tror det bästa med det förutom att det funkar mot vilka vinterspruckna läppar som helst, är texten på tuben:
Dryness and soreness make your lips want to climb your face and throw themselves off a high forehead? Then give them therapy in a tube with this soothing balm. Not made in a lab containing nuts.
Och som kronan på verket, deras slogan: We only want you for your body.
Det ska ju vara roligt också.
Som ett brev på posten.
Idag ställde Felicia mig en fråga. "Saknar du din bror något?". En fråga jag inte ställt mig själv på säkert ett år.
Jag blev så ställd att jag inte visste vad jag skulle svara. Min första reaktion och svar var "Njaaa...", eftersom jag inte låtit mina tankar vandra dit egentligen sen han gick bort. Därefter sa jag "Fast jag vet inte, min reaktion har varit att inte tänka på det. Jag var ju van att han inte fanns här, och det som är mest påminnande är att han inte är inne på Facebook eller msn, vilka vi kommunicerade genom".
Satt som en zombie på bussen hem och sekunden efter jag stängt och låst dörren kom det som ett brev på posten, tårarna. Jag har inte gråtit över det här på jag vet inte hur länge. Nu lyssnar jag på en playlist som spelades på hans memorial i parken i Vancouver. Det är en blandning av The Streets, Daft Punk, Gorillaz och Franz Ferdinand. Alla låtar som påminner om honom.
Det som skrämmer mig mest är att minnena börjar försvinna. Det som sitter bäst i hjärnan, som jag hoppas aldrig försvinner, är middagen vi spenderade på nyår på restaurangen CRU. En sjurättersmiddag som måste gått på hur mycket som helst, som han insisterade att betala för oss alla. Han var så framgångsrik och älskade sitt jobb även om han kom efter en sextontimmars arbetsdag öppnade han alltid dörren med sitt gigantiska leende och utbrast "Shit vad bra Fifa 10 kommer bli!" Och det blev det. Han finns med i eftertexterna, där de tillägnar spelet till honom.
Jag kollar genom bilder på hans facebook nu, att få läsa såhär fina saker värmer hjärtat samtidigt som det gör så ont så ont:
"Erik KO'd the Apple Genius with his smart brain and infectious smile."
"The colours of Sweden and Canada, with love- Erik's two important home countries. Yellow is a symbol of generosity. Blue means vigilance, truth, loyalty, perseverance, and justice. White means peace and honesty. Red symbolizes hardiness, bravery, strength, and valour. So many of these words make me think of him."
Det finns så mycket jag vill berätta för honom, jag vill visa honom mitt nya jag, den store tjejen hans lillasyster har blivit. Jag vill dricka rödvin ikapp med honom, och skratta gott åt alla tryckfel och andra roliga saker som han var expert på att hitta i vardagen. Jag får trösta mig med att han antagligen redan vet allt jag vet, och att han håller ett öga på mig nu.
Den dagen den sorgen då jag skaffar barn, ska jag se till att de vet allt om sin ängla-morbror. Att någon finns där och väntar på dom på andra sidan med öppna armar. Det är något som även tröstar mig, då jag vet att hela min familj kommer finnas där (förhoppningsvis om saker och ting går som det ska och jag blir sist som det är tänkt) däribland min storebror, vars skratt jag skulle ge allt för att få höra en gång till. Det finns en DVD med ett tal han höll för sina kollegor, som jag inte klarat av att se än. Vet inte om jag någonsin kommer göra det heller, men förhoppningsvis klarar jag av att se det till sommaren. I en scrapbook som de fixade ihop på hans jobb på EA, som de skickat till oss, finns det ett mail som Erik skickat till alla kollegor, där han berättar om hur glad han var att han jobbade där med så fantastiska människor, och han hade köpt tårta, så de skulle skynda sig att hugga åt sig en bit innan den var helt slut. Jag aslutar detta samilsurium av tankar med att föra den tanken till ett annat plan; passa på att ta vara av den tiden ni har. Ta den där tårtbiten, ring din vän eller bror bara för att, man vet nämligen aldrig när det kan ta slut.
Min fina, åh så fina bror. Du kommer aldrig bli bortglömd.
Malins tvångstankar
- Alltid somna till TV'n, vilket jag gjort nu i snart två år.
- Sätta på musik så fort jag kommer innanför dörren, även om jag slår av en sekund senare.
- Hänga galgar "bako-o-fram", kroken vänd alltså.
- Testa rösten på morgonen genom att säga "Fittkuk".
- Ciggpaketet + tändare i vänster jackficka, iPhonen i höger jackficka. Hörlur i vänster öra, och att hänga väskan över höger axel går fetbort.
- Tofs på vänster handled, även om mitt hår egentligen är för kort för att sätta upp.
- När naglarna ska lackas, målas alltid vänster ringfinger först på vänsterhanden.
Frisk tjej?
Malin skriver
Just a pill-head
Won't care, just drop dead
Known for bad mistakes
Interesting like Corn Flakes
Your mother kept you well-fed
Think you're the best thing since sliced bread
Should be censored in close-ups
Won't even cure the hiccups
Could eat a whole tub of lard
Something that girls discard
Always got picked last in gym
Youd rather float than swim
Malin skriver
A state of mind
You're one of a kind
Never deserved a second glance
Giving everyone a chance
Worth less than the ground you walk
No-one listens wwhen you talk
Worth less than every breath you take
You bear it up by being fake
Guys disposing you like underwear
Can't describe you without a swear
Bad extensions
No-one mentions
Bad breath
Causing death
Greasy skin
A has been
Huge feet
White meat
Worthy of guys sowing their wild oat
Shouldn't even have the right to vote
Everyone's laughing stock
The one we all mock
Bug-eyed
Push aside
Wrong size
French fries
Horrid smell
Cancer swell
Chapped lips
Wide hips
Telling lies
Thunder thighs
Malin skriver
Your heart is covered in dust,
too bad it was broken in trust.
Maybe next time you'll think twice,
before it turns into ice.
Giving him the gift of love might have been such a waste,
Might also be your own fault for having a lack of taste.
Trusting that son of a bitch with your heart was wrong,
on his floor you found some other whore's thong.
Pampering him, giving it all,
now he just treats you like a part of the wall.
Pampering him, giving it all,
now he just treats you like a part of the wall.
Although you might feel like crap,
be glad you never fell into his trap.
"Plenty of fish in the sea" is what they all say,
but right now you'd settle for anyone who isn't gay.
It's always been your lot in life to be a tool,
everyone treats you like such a fool.
Only cause you deserve it, that's right,
no need to put up a fight.
So grow a pair you waste of space,
or you'll end up nothin' but a mental case.
1 år..
Inlägg skrivet 0345 natten till den 25/6 2010.
Idag, eller igår om man ska vara petnoga, var det ett år sen jag såg min brors urna sänkas ner i marken. Ett år sen jag och Jacquie la ner våra rosor tillsammans med urnan. Ett år sen solen stekte, och jag hade på mig en svart smockklänning som sitter som en sopsäck på mig idag.
Ett år har gått obeskrivligt fort, men det har samtidigt varit det längsta året jag upplevt i mitt tjugoåriga liv.
Idag var det precis lika varmt som för ett år sen. Solen stekte även idag. Gravstenen sattes upp igår. Om en månad kommer Jacquie hit från Vancouver. Det känns som en cirkel har slutits. En cirkel jag helst hade klarat mig utan erfarenheten av, men samtidigt något jag vuxit otroligt mycket tack vare.
Redan nu pryds löpsedlarna av rubriker rörande Michael Jacksons död, och att hans begravning skedde för ett år sen imorgon. Vem fan bryr sig om det? Var är löpsedlarna om att världen gick miste om en av universums bästa, mest varma, smartaste, mest omtyckta och inte minst, mest inspirerande människa begravdes för ett år sen? Tjugosex år gammal är ingen ålder man ska ryckas bort vid... speciellt inte när du var bara några få år, om ens det, från att skaffa din egen familj. Det suger så hårt, gör så ont, och jag minns jag lovade dig där och då, vid din begravning att jag skulle se till att mina barn fick veta allt om hur perfekt du var. Det ska jag hålla.
Nu sitter jag och lyssnar på den musik som spelades på Eriks minnesstund i Vancouver, och kan inte låta bli att le åt blandningen av Daft Punk, Gorillaz, Franz Ferdinand och the Streets. Jacquie kunde inte ha valt mer passande musik. Jag tittade även nyss på reklamen för Discovery Channel - I love the whole world, och minnas de stora svarta bokstäverna på Eriks vägg: AWESOME. De ska pryda min kropp med permanent bläck en dag. Jag har skrivit på Eriks Facebooksida hur mycket jag saknar honom, och sänder alla mina tankar till honom, var han än befinner sig idag.
En kall vinterdag kommer jag bli äldre än vad Erik fick chansen att bli, trots det kommer han föralltid vara min storebror. Lilla E...
<3
Ett år har gått obeskrivligt fort, men det har samtidigt varit det längsta året jag upplevt i mitt tjugoåriga liv.
Idag var det precis lika varmt som för ett år sen. Solen stekte även idag. Gravstenen sattes upp igår. Om en månad kommer Jacquie hit från Vancouver. Det känns som en cirkel har slutits. En cirkel jag helst hade klarat mig utan erfarenheten av, men samtidigt något jag vuxit otroligt mycket tack vare.
Redan nu pryds löpsedlarna av rubriker rörande Michael Jacksons död, och att hans begravning skedde för ett år sen imorgon. Vem fan bryr sig om det? Var är löpsedlarna om att världen gick miste om en av universums bästa, mest varma, smartaste, mest omtyckta och inte minst, mest inspirerande människa begravdes för ett år sen? Tjugosex år gammal är ingen ålder man ska ryckas bort vid... speciellt inte när du var bara några få år, om ens det, från att skaffa din egen familj. Det suger så hårt, gör så ont, och jag minns jag lovade dig där och då, vid din begravning att jag skulle se till att mina barn fick veta allt om hur perfekt du var. Det ska jag hålla.
Nu sitter jag och lyssnar på den musik som spelades på Eriks minnesstund i Vancouver, och kan inte låta bli att le åt blandningen av Daft Punk, Gorillaz, Franz Ferdinand och the Streets. Jacquie kunde inte ha valt mer passande musik. Jag tittade även nyss på reklamen för Discovery Channel - I love the whole world, och minnas de stora svarta bokstäverna på Eriks vägg: AWESOME. De ska pryda min kropp med permanent bläck en dag. Jag har skrivit på Eriks Facebooksida hur mycket jag saknar honom, och sänder alla mina tankar till honom, var han än befinner sig idag.
En kall vinterdag kommer jag bli äldre än vad Erik fick chansen att bli, trots det kommer han föralltid vara min storebror. Lilla E...
<3
Extrema pluspoäng till David och Victor som bad mig komma och kolla på film och got my mind of things... Guldkillar. <3
Nä.
Här tänkte jag precis skriva något posivit och glatt. Gick och tvättade ansiktet för att hinna tänka lite först. Lyckas få en kallsup i näsan, och därefter blöda näsblod, vilket jag _aldrig_gör! Inser att jag nog inte har några positiva och upplyftande ord att komma med, jag menar; jag är ju för dålig för att tvätta ansiktet, så vem försöker jag lura?
Någon roar det iallafall kanske.
Någon roar det iallafall kanske.
Ute krigar vintern emot våren.
Nu sitter jag här igen... Samma visa om och om igen. Att jag aldrig lär mig? När ska jag inse? Jag är inte värd piss.
Ute krigar vintern emot våren
Ute smälter snön från varje tak
Men inne här finns något ingen verkar bry sig om
Ja, här inne finns något ingen verkar bry sig om
Ute smälter snön från varje tak
Men inne här finns något ingen verkar bry sig om
Ja, här inne finns något ingen verkar bry sig om
Det gör ont...
-----
Efter att ha spenderat halva denna natten med att läsa genom hela min blogg, tillika mitt liv de senaste tre åren, kan jag dra slutsatsen att SHIT VAD TRÅKIG JAG VAR!
Hur kunde det enda jag brydde mig om vara: mitt hår, kläder, poluratitet och ex-pojkvänner?
Sen tänker jag efter, vad är det enda jag bryr mig om idag?
Jag vet inte något konkret svar på den frågan, men jag kan nog tänka mig att om tre år till kanske jag tittar tillbaka på det här och tänker "Hur fan kunde jag vara så trist?"
Jag måste dock säga att det finns lite mer än yta hos mig nu.
Nu när jag ändå sitter och svamlar så kan jag ju rada upp alla de problem jag känner just nu.
Plugg; två kompletteringsbehövande paper. En tenta jag for sure kommer kugga nästa vecka. Att jag känner mig rejält dum i huvudet över huvud taget på universitetet.
Kropp; ställde mig alldeles nyss framför spegeln i bara underkläderna för första gången på flera år, och jag kan verkligen inte förstå hur någon kan tända på det där bleka, tråkiga dallret som stirrade tillbaka på mig. Att jag får med mig en sängkamrat from time to time måste bero på att killar är desperata, nästan till samma grad som jag är. Nej, det där dallret ska bort en gång för alla.
Psykiskt; att jag inte har sovit ordentligt en natt på åtta månader börjar verkligen tära på mig. Hjärtklappningar, lugnande tabletter varvat med prestationshöjade tabletter och tobaksberoende är bara toppen på isberget. Vara ute och festa 1-2 dagar i veckan, är det verkligen så nyttigt för mig som jag tror? Det svaret är nog ganska självklart...
SÅ! What does one do? Jo, one goes to sleep... eller försöker iallafall... Jag vet iallafall att jag inte kommer somna förrän om 1-2 timmar och då kommer mardrömmarna stjäla all energi jag behöver inför morgondagen... Tänder som går att plocka bort, naglar som faller av, hud som går att slita av för att blotta muskler som går att dra av sträng för sträng som kolasnören.... känns lockande.
Jag behöver nog professionell hjälp. Efter ett timlångt samtal med Jacquie i söndags insåg jag att jag inte är en "dålig" människa för att söka hjälp hos folk som finns där för att ge hjälp. Jag har alltid haft en viss stolthet, att jag ska lösa allt på egen hand, men med tanke på att hon sa att jag är typexemplet av någon som lider av post-traumatisk stress, så har jag insett att jag nog måste svälja den där förbannade stoltheten, istället för dessa äckliga tabletter.
Det enda jag kan fokusera på just nu är att jag har så jävla högt i tak och så jävla höga fönster att gardinerna är ca 20 cm för korta. Vilket får mig att känna att jag nu ger upp den här svammelskiten för inatt och klickar på publicera fast jag kommer ångra det imorgon. Skitsamma, sanningen ska fram, och en ny snus ska in.
Vänta vänta vänta..
Att vänta på om jag kommer in på universitetet börjar allt gnola lite i min mage. Har kollat runt för att hitta några siffror som kan försäkra mig så jag slipepr fundera. Enligt VHS har 32 st sökt i första hand, varav säkert inte alla är behöriga, och det finns 35 platser. Där står det även att förra årets lägsta intagningspoäng var 9.98. På studera.nu däremot står det att meritvärdet är 16.49, say what? Jag som "bara" har 15.99. Kommer jag inte in? Borde jag sökt något i andra hand? Jävla schmuck. Vad ska jag göra om ajg inte kommer in? Jag som har en arbetslöshets-curse över mig.
Tänk om jag inte kommer in... vad händer då med mitt nya liv? Möta brorsan i skolan och gå och ta en fika. Lära känna nya spännande människor och inte minst; utvecklas som person. Jag vill. Jag ska allt komma in. Det ska jag se till.
Pet Shop Boys - Love etc.
Tänk om jag inte kommer in... vad händer då med mitt nya liv? Möta brorsan i skolan och gå och ta en fika. Lära känna nya spännande människor och inte minst; utvecklas som person. Jag vill. Jag ska allt komma in. Det ska jag se till.
Pet Shop Boys - Love etc.
Jag har blivit ett egoistisk svin
Under de tre dagar jag spenderat här i skogen har jag bara fokuserat på mig. Det är underbart.
Sen har jag faktiskt gjort lite nytta också. Har målat om mormors veranda bland annat.Imorgon ska jag hilfe pappsen med vardagsrumsrenoveringen. Alltid något att göra här ute.
Idag kom även "the christ council" från "sekten". För att "visa sitt deltagande", preaching tänkte vi, men det var snarare en trevlig pratstund. Dessa människor kan verka lite läskiga from a far, men de är faktiskt genuint snälla människor, vilket jag uppskattar. Min gamla scoutledare var här, och sa att han hade tänkt på mig under min student. Appropå studenten så är det typ det som gör mig mest upprörd. Tårarna väller inte längre upp när jag tänker på att Erik har dött, men när jag tänker på min student, då kommer de. Tror det är för det var då jag insåg, att alla höjdpunkter kommer ske utan honom. Förhoppningsvis ser han väl en hel del från sitt moln där han sitter och programmerar Life 2.0. There's no other explanation varför han rycktes bort från oss annars, om det inte var ett sånt som behövdes programmeras.
<3
Sen har jag faktiskt gjort lite nytta också. Har målat om mormors veranda bland annat.Imorgon ska jag hilfe pappsen med vardagsrumsrenoveringen. Alltid något att göra här ute.
Idag kom även "the christ council" från "sekten". För att "visa sitt deltagande", preaching tänkte vi, men det var snarare en trevlig pratstund. Dessa människor kan verka lite läskiga from a far, men de är faktiskt genuint snälla människor, vilket jag uppskattar. Min gamla scoutledare var här, och sa att han hade tänkt på mig under min student. Appropå studenten så är det typ det som gör mig mest upprörd. Tårarna väller inte längre upp när jag tänker på att Erik har dött, men när jag tänker på min student, då kommer de. Tror det är för det var då jag insåg, att alla höjdpunkter kommer ske utan honom. Förhoppningsvis ser han väl en hel del från sitt moln där han sitter och programmerar Life 2.0. There's no other explanation varför han rycktes bort från oss annars, om det inte var ett sånt som behövdes programmeras.
<3