Än en gång.

Okej. Som den krassa och trista människan jag är, så inser jag vilken befrielse och trygghet det skulle vara att faktiskt ha någon. Jag har ändå varit på egen hand i snart tre år. De killar jag kysst har inte betytt någonting, de killar jag legat med kan jag knappt namnen på, de killar jag öppnat mig för har pissat på mig. (bildligt talat).

Kruxet i det hela är att jag alltid har den där armslängden (som man ser i filmer när någon försöker slå en på käften men man sätter handen i pannan så man inte når) mellan mig, allt och alla.




Jag kan tänka mig att börja böja lite på armen. Slappna av i armbågen liksom.

För det skulle ju vara himla fint att dela något med någon...

Fuck "Beach 20XX", self improvement 101.


Som sig bör

Det här med att åka till Indien, träffa någon fakir/ormtjusare (de enda indierna som finns?) för att finna sin inre frid. Dra åt helvete med det. Åk till Småland. Alvestatraket för att vara närmre bestämd. Klappa en ponny eller två. Drick lite whiskey, ät gott och bara mys. För tusan, hembekväma Malin känner att åka utanför Närkes/Västmanlands gränser kan vara något av det mest behövliga för stunden. Efter att ha hamnat i en slentrian utan dess like så är det så fruktansvärt skönt. Imorgon ska vi till ladan och jaga katt åt mig, och det är så bekymmersfritt och underbart. #livsinsikt #hashtagsärcooltsomfan #jaghartwitternuförtin


Shiver me timbers.

Jag har en känsla av att något snart kommer gå helt åt helvete. Något som kommer göra så ont, så ont och jag vill inte vara med. Jag vill gråta och gömma mig under en filt, men så får man inte göra!

Min hjärna, som ska föreställa vettig, säger mig att allt beror på att den 23:e maj närmar sig med stormsteg.
Dagen då inte bara min bror dog, utan även allt det vi var.
Dagen då jag föll ihop av maktlöshet.
Dagen då inget annat spelade någon roll.
Dagen då musik inte lät, sol inte värmde, vind inte svalkade.

Mitt hjärta, som är det minst pålitliga jag vet, säger mig att min värld än en gång kommer gå under.
Något som får mig att gråta.
Något som kommer göra mig tom.
Något som ingen någonsin skall behöva uppleva.
Något som gör att mina händer darrar.

En låt som låter som jag känner mig.


2008-2012

2008
En Malin som trodde hon visste allt, men hade ett självförtroende som kan jämföra med en vädurskanin. Social kompetens som en lite lätt förståndshandikappad 2-åring. Hållning som en säck potatis.

2012
En Malin som egentligen inte vet någonting om särskilt mycket, och med ett alldeles för stort ego för den redan massiva kroppshyddan. Arrogant, krass och rent utsagt en dryg jävel. Fortfarande hållning som en säck potatis.

Måste dock ändå säga att jag inte skulle göra någonting för att få vara den Malin jag var för 4 år sedan. Min kappsäck med erfarenheter börjar bli tung, jag vet inte hur många blå skåp jag skitit i eller hur många tår jag klivit på.
Men gosh darn it, det är den jag är.

The lost art of projectile vomiting through text.

Att inse att jag är en genomusel människa har precis slagit mig över nyllet. Som ett riktigt slag med baksidan av handen. Rätt åt mig. Det förtjänar jag. Vem är jag att sätta mig själv i främsta rummet? Vem är jag att se till mina behov framför andras. Skärpning!

Att göra:
  • Ha lite jävla självdisciplin och karaktär.
  • Sluta vara så förbannat bekväm och lat.
  • Var inte så sjukt naiv.
  • Stå för mina handlingar och beslut.
  • Inse mina begränsningar.

Så.  Det kan inte vara så sjukt svårt. Nu kör vi!

Idiot.

Hur jävla korkad får man bli? Snacka om att ha skitit i det blå skåpet. 

Tras

Hur trasig får en själ vara?
-
-
-
-
-
-
Varning för ärlig bild.
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Fortsätt bara.
-
-
-
-
-
-
I dare you.
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
I double-dare you, mother fucker.
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Hjälp.

En sjuk själ.

Att inse en dyster natt som denna, att man inte tillför något till världen är en tung börda. Eller nu ljuger jag, jag tillför jävligt mycket, men blir bara pissad i ansiktet till svar. Dags att vakna Malin? Inse att alla du håller kär inte gör detsamma tillbaka, och bara de som förtjänar det, förtjänar det. 452 vänner på facebook, betyder det att du är populär eller att du är den där ytliga personen som bara en handfull verkligen känner? Tiden får utvisa, men det är tamefan dags att omvärdera.


Herp.

Hitta fräckare frippa och vinn!


Crazybananasheywildbonkers!

Känner mig som på någon jävla våg av lyckorus! Sista halvtimmen i butiken flirtade en helsöt kille med mig (utan att jag förstod det förrän efteråt) och sa att jag hade den bästa musiksmaken han någonsin hört i butik, och en kille kom in och sa att han gick och handlade av mig istället för GS för att jag var så trevlig. Jag flyttar om 15 dagar, kommer jobba typ varje dag i december och är på väg åt rätt håll med vikten igen! 
Fast egentligen har jag absolut inget att vara glad för, allt är som vanligt, och saker och ting är alltså skit. Här är en bild där jag ser skitnödig ut, men är glad och lite mindre tjöck på. Enjoy.
Musik skareva!

Love the smell of nail polish in the morning...

Nej jag har inte alls tråkigt. Väntar på att få börja jobba, då ni, då äre illa! Vet inte ens om jag är nöjd med håret idag. och då, DÅ ni, DÅ äre illailla!

-

Källa.

Frasigt.

Hörde på omvägar att det är dags för Den-stora-hårtvättardagen imorgon. Det är nämligen precis som rubriken lyder; frasigt. Bildbevis bifogas.
Lite Balls to the wall-musik kanske?

R.I.P Steve Jobs.

Det är få gånger jag faktiskt reagerar på när kända människor går bort. Har inte känt någon som helst anknytning till dom och därmed inte orkat ödsla energi på det. Nu däremot har Steve Jobs, grundaren av Apple, gått bort 56 år gammal på grund av cancer. En av vår tids största visionärer och entreprenörer. Utan honom skulle jag inte via min iPhone kunna lyssna på musik 24/7 eller ha konstant uppkoppling till världen.
Som person verkade han ha en verklighetsförankring utöver det vanliga hos världskända it-utvecklare.

Jag vet att min bror såg upp till Jobs något så otroligt, och att Jobs fick chansen att vandra på denna jord 30 år mer än min bror är inget jag missunnar honom, utan något han förtjänat då han kommit från ingenstans och förtjänat all den uppskattning han fått. Hard work pays off, and cancer is a bitch.

Härmed vill jag bara påminna er om att man kan dö som en 98åring, en 56åring eller 26åring. Se nu för fan till att ta vara på den tiden ni har. Låt inga pessitesser ta överhanden, gå inte och var gnidna över att folk inte hör av sig, så länge man vet var man har folk finns de alltid där, gör det mesta av er potential och se för fan till att göra det mesta av livet, man vet aldrig när det kan ta slut.
Steve Jobs 1955-2011

Poison Ivy

Precis hemkommen från maskerad. Klockan har slagit 0400. Full är jag också!!! Därför ser jag typ ut som bajs, men här är min utklädnad, typ..
"My vines got a crush on you!

My garden needs tending!