mahlen

Jag mår så jäkla dåligt just nu. Alla säger att jag är stark, ni skulle bara veta. När jag ligger på golvet och hulkar för jag inte vet vart jag ska ta vägen. När alla kräver min totala uppmärksamhet. När jag bara vill vara ensam och ta det lugnt en helg, och får skit för det. När jag bara önskar att allt vore som det var för 6 veckor sen. De stunder jag önskar jag kunde flytta till en annan stad och aldrig se mig om. Börja om.

jag önskar jag kunde dela mig i fyra delar. En som spenderar all tid med familjen, en som är med Dennis,  en del som bara hänger med kompisar och den sista delen får ligga där och hulka på golvet. Då skulle jag vara nöjd.

Jag vill bara kuna börja om och skapa ett nytt liv. Vara den jag vill vara.

ringde morsan nyss och sa att jag kommer hem på tisdag, och får då frågan "varför kommer du inte imorgon?" jag håller på att explodera. Jag är så arg, så ledsen, så sårad, så trött och samtidigt så tom man kan vara. Mitt liv kommer aldrig att bli det samma. Det skrämmer mig något så otroligt. Mitt liv har varit underbart, men det kommer aldrig bli sig likt.

Istället för att försöka göra alla nöjda nu så ska jag sluta mig som en jävla mussla. Göra det folk ber mig om, men inte mer. Från och med nu ska jag bara bry mig om mig själv.

No more mr Nice guy.

Jag trivs så otroligt bra här i Enköping, med min andra familj.

Dock kom jag på mig själv inatt att tänka på att jag saknar bror, och fick intala mig själv att han inte lever längre. Det är nog det svåraste, att påminna mig hela tiden om att han är död. Svårt, svårt, svårt.

Sen börjar alla flytta ifrån Örebro. Eller alla och alla, Olof och Jocke. Att mina grabbar ska flytta ifrån mig är jobbigt. Kommer sakna er något så otroligt.

Alla andra som ska lämna Örebro kommer jag också sakna, Stina, Agge, Emelie och alla andra, fyfasen. Jag blir iallafall kvar. :)

Sen något som är en bonus med all värme och glädje jag känner just nu från min andra familj, är att jag gått ner 2 kg den här veckan. Hoppsan.

Och jag har bestämt mig för att tatuera mig i höst. För min bror. Jag har alltid tänkt när jag sett folk på Miami Ink som tatuerar minnestatueringar, att det måste vara jobbigt att alltid ha det med sig. Men nu när jag själv är där, så kan jag bara säga att det är en del av mig, vem jag är och vem jag alltid kommer vara. Att tatuera in ett minne av min bror är bara något för att kunna visa andra hur viktig han var.

Något som har fastnat för mig som Jacquie sa till mig, var att min bror spelade så stor roll i alla människor han möttes liv. Och jag minns när vi avr hos honom, så sparkade EA massa människor, och han var så orolig att han skulle få sparken, och Jacquie hade sagt det till hans chef, och hans chef svarade : "Yeah, We'd only fire him if there was only like 4 people left in the company." Om ett företag med 4 miljoner anställda. Han var fan bäst.

<3

Jag vill bara få something of off my chest, som man säger:

Alla små problem är så himla töntiga i jämförelse med det värsta som kan hända. Jag trodde folk skulle tänka om över sina liv nu när det värsta HAR hänt i närheten.

Jag tänkte på detta när jag höll på att glömma min plattång på vägen hit hem, att tidigare hade det varit en total katastrof. Nu tänkte jag "jaha, ja dethade ju vart synd".

Samma sak gäller det med självömkan. Det är den fulaste egenskapen jag vet nu för tiden. Att tycka synd om sig själv så till den milda grad att andra råkar illa ut eller mår dåligt på grund utav det. Då har det gått för långt. Så får det inte vara. Är det någon anledning till att tycka synd om sig själv, så tycker jag man ska dela det med andra. Man kan inte hjälpa sig själv, man behöver någon annans hjälp för det.

Jag vill bara skriva av mig lite nu och dela med mig av mina tankar, tar någon åt sig så får de göra det, för då betyder det att det finns rum för förbättring.

Jag vill inte att alla ska börja bli extremt sympatiska till allt och alla, men man kan åtminstone visa lite empati. Empati är däremot en av mina topp fem egenskaper. :) Det borde alla få i julklapp av tomten.

Jag gillar er jäkligt mycket <3 och det vet ni.

Så var det avklarat. Min bror är begravd och lagd till vila. Alla varma tankar ochordjag mottagit idag har stärktmig och min familj något så otroligt. Att Jacquie, Eriks flickvän kommit hit från Vancouver är så otroligt stort och något jag aldrig kommer glömma.

Nu kan man äntligen lämna det tråkiga bakom sig och skapa sig sitt nya liv. Och som min gudmor sa idag: "Sorg är inte motsatsen till lycka, det är bara efterstoden av glädje. De som känner sorg, har även känt stor glädje." Det stämmer något otroligt mycket, och det är nu man ska tänka på all bra tid vi haft med Erik, och inte på att han inte finns längre.

Nu har vi honom på rätt sida av jordklotet, och även om jag inte är särskilt religiösav mig så hoppas jag på att få stöta på honom när det är min tid. Nu vet jag även vart jag och resten av min familj ska begravas, och om allt går som det är tänkt, så kommer jag bli sist kvar.

Alltså, jag trodde jag gick och levde kvar i sorgen. Då kom mina föräldrar hem, och jag insåg att de fortfarande kände som om att det hände igår. Känner mig hemsk, men försöker samtidigt intala mig själv att Erik inte hade velat att vi gick och var ledsna i evigheter efter honom.

Jag kan inte sluta känna det som om att jorden kommer gå under på onsdag, på begravningen. Jag kommer ha vätskebrist efter alla tårar.

Att Dennis inte stöttar mig för fem öre gör nog mest ont. Ja nu hänger jag ut dig, det förtjänar du. Jag hade gett allt för din skull om det varit omvända roller. Förstår mig inte på dig, efter snart två år borde du ha något att säga när jag söker stöd.

---

 Nu ska jag sluta vara ett sånt emo och läsa lite idiotbloggar; Kissie, Dessie och whatsherface. Tänk att leva i en värld där det värsta som händer är att pappsen vägrar ge dem pengar. Det vore himmelriket.

Sen ska jag ta och se fram emot imorgon, då det blir midsommarfirande med det som är kvar av lilla familjen. Sen att träffa mina älskingar på kvällen i Örebro lyser upp mina dagar något så otroligt just nu. Även om det bara blir några av älsklingarna, så blir det älsklingar. :) Ni betyder grymt mycket nu i denna mörka tid, hoppas att ni vet det. Bara tanken på att jag har er där värmer så mycket, ni behöver inte ens säga något, finns bara där. Det är mer än nog.

Jag kan faktiskt säga att jag älskar er.

Just nu ligger jag och väntar. Väntar på att mamma och pappa ska komma hem. Jag har bakat två pajer åt dem, och gjort en grekisk sallad.

Rabarberpaj med vanilj och farinsmuldeg, och en hallonpaj med chokladsmuldeg.

Hoppas de kommer tycka om det.

Verkligeheten kommer dock komma tillsammans med dem. Urnan, med min bror i.

Mamma och pappa vill ha med mig och träffa prästen tills begravningen imorgon. Vet inte om jag orkar. Får se.

Nu tycker jag de kan ta och komma hem, de har varit borta i 3 veckor, saknar dem något otroligt.

Äntligen får man se skymten av solen. Började nästan tvivla lite på om den slocknat eller ej.

Idag ni, så ska jag hem till skogen och fixa iordning allt tills mina päron kommer hem från Kanada imorgon. det blir rätt mysigt, för jag tycker faktiskt om att vara ute i skogen dock kanske inte ensam, det blir lite väl jobbigt, men ja, en dag eller två ska jag väl klara mig, är väl samma sak som att sitta här som att sitta där. Sen kommer jg ju umgås massvis med mig lilla mormor, vilket jag faktiskt tycker jättemycket om, för hon är nog den piggaste lilla 77åringen jag känner till. Som i förra veckan, då var hon med mig och bror och travade ved i en timme eller två, det är rätt beundransvärt.

Nä, nu ska jag glo på ett avsnitt av I huvudet på Gynning, så ska jag traska till bussen sen. Ha det bra. :)

Jag har fått det där djupet jag tidigare saknat. Livet är skörare än man kan ana. Ditt hjärta kan stanna mitt i natten. Det vet jag nu. Jag lägger ihop det med töntiga och odrägliga Torsten, så har ni "nya" Malin. Det är den enda skillnaden, och det är jag rätt nöjd med.

Sen har jag inssett att jag snart levt två decennier. Vilket är sinnesjukt, då man aldrig trodde att den dagen man fyllde 20 skulle komma när man hoppadde hage på skolgården för 10 år sen. Sen en sån grej som att man kan säga "ja det var typ 12 år sen jag gjorde det sist", får en ju att låta uråldrig. Kanske är dags att ta sig i kragen och kliva in i det nästa decenniet med huvudet högt. Jag har en bild av hur jag vill bli, både inombords och till det yttre. Dit ska jag ta mig innan jag blir 20. Banne mig.

Självklart ska man inte ta sig på för mycket allvar bara för man blir 20, verkligen inte, snarare tvärtom. Självdistans är den egenskap jag sätter främst efter vänlig. (Jag tror någon har spelat lite för mycket Sims 3).

Sen det tuffaste jag upplevt på länge idag, var när jag låg och tänkte "Äh, jag skriver och frågar Louise om inte hon vill med upp på stan", sagt och gjort, jag skriver hej, och hon förklarar att hon precis tänkt skriva till mig, och jag frågar då vad hon ville. Svaret blir "Jag undrade om du ville med upp på stan". Great minds think alike som jag tjatade om när jag precis träffar Dennis. Nu till det läskigaste. 10 min senare ringer Emelie och frågar om jag inte vill komma upp på stan.

Hur ofta häder något liknande på en skala? Med tanke på att vi inte setts sen vi alla var på Björnstugan förra veckan.

Wierd shit dude.

Jag har precis hamnat i sorgfasen. Sådär 3 veckor efter det som inte får hända hände. Varför kommer det nu? Jo för att det är nu jag landat, det är nu jag tillåtit mig själv att vara svag. Det är nu jag förstår att den 24e juni kommer jag få begrava min egen bror som bara blev 26 år.

Det är nu jag förstår att mina barn inte kommer ha några kandensiska kusiner, att vi aldrig kommer bli gamla tillsammans och får gå på varandras bröllop. Det är nu jag inser att jag bara har en bror. Att jag inte kommer kunna åka till honom och plugga en termin. Att jag inte längre är ett sladdbarn, att jag aldrig kommer få se hans leende dela hans ansikte på hälften, och få se hand adamsäpple åka upp och ner när han skrattar så man nästan blir rädd att det kommer fastna uppe i huvudet. Det är nu jag förstår att jag och Jacquie aldrig kommer bli sisters in law, och att Dennis aldrig kommer kunna berätta för Erik att han också fått jobb inom spelbranschen. Att min bror togs bort säkert 60 år för tidigt. Att vi bara är fyra. Att han aldrig kommer tillbaka. Att han aldrig kommer få se mig växa upp. Att han missade min student med två veckor. Att han alltid kommer saknar.

Jag har låtit bli att visa hur jag känt, mest för att orka med att ta studenten, jag har ställt in mig på standbyläge. Sen har jag låtit bli att visa det för mina kompisars skull. De skulle försvinna för det här är något som skrämmer folk, och skärmar av de drabbade. Folk vill bry sig, men vågar inte. Det är den stora elefanten i rummet som ingen vågar prata om.  Jag vill inte behöva visa. Men jag måste. Så nu skärmar jag av mig. Jag vill inte visa mig svag, för det finns ingen som kan trösta mig, det finns ingen som kan ta tillbaka honom.

Det finns ingen Gud, även om man vid såna här tillfällen vill tro det, för om han fanns så skulle han aldrig ha tagit min bror. Erik var förmodligen den godaste människan på denna planet, och det säger jag inte bara för att. Efter att ha läst alla kondoleanser på hans Facebook förstår jag att han var många människors bästa vän och största inspirationskälla. Även min. Jag har alltid försökt göra honom stolt över sin lillasyster, och efter vad hans arbetskamrat har sagt, så lyckades jag.

---

Sen för att prata om bagateller, som att jag började gråta på studenten, helt förståeligt egentligen med tanke på att mina föräldrar var på andra sidan jorden och försökte ordna allt med kremering oh försäkringar och jag vill inte veta vad, och att min bror dött för två veckor sen. Det som sårade mig var att några av de som jag ville ha hos mig, totalt  sket i mig. Sen att jag går och har skuldkänslor, det kan jag inte förstå. Det är fel. Jag hade rätt i att gråta. Jag HAR rätt i att gråta.

Jag kräver inte att folk ska förstå, tvärtom är jag glad att folk inte vet hur det känns att brinna inombords.

---

Jag tänkte bara avsluta med ett litet minne jag har, som nog är det allra finaste minnet jag har av mina bröder;

Erik hade hamnat på sjukhus och skulle ta bort blindtarmen. Då sa Niklas till honom:
-"Om man kommer på om 20 år att man kan flyga så länge man har kvar sin blindtarm, då ska du få flyga med mig."

Jag älskar mina bröder mer än något annat på jorden, och jag tänker aldrig låta någon glömma Erik. Det är det enda vi har kvar av honom. Minnet.

Jag tror inte att jag mått såhär illa både psykiskt och fysiskt på evigheter.

Jag ska fatta mig kort.

Min bror's klaff-fel läkte inte. Det dödade honom.

Jag har gråtit slut på alla tårar, det kommer inga mer.

Bara för att jag vanligtvis inte brukar göra sånt här:

1. Jag älskar hår. Vare sig det är äkta eller inte.
2. Jag hatar allt som har med narkotika att göra.
3. Min familj är jätteliten, jag har bara 2 kusiner.
4. Jag har en nästintill sjuklig fobi för ormar.
5. Jag har inga halsmandlar.
6. När jag var liten hade jag ingen att leka med så jag hittade på låtsaskompisar, som jag kallade "flickgästerna".
7. Får jag ett sår läker det aldrig för jag måste klia upp det.
8. Jag hatar min kropp.
9. Jag ÄLSKAR hockeypulver. Fast jag äter det bara hos Dennis.
10. Jag gillar att åka tåg när det regnar.
11. Jag önskar jag kunde ha högklackade skor jämt, men det kan jag inte eftersom jag har Tarzan-ben.
12. Jag har ett synfel som kräver glasögon. De har jag på mig en sisådär... aldrig.
13. Jag är fan bäst på engelska.
14. Jag vill ha en upplaga av Adobe Master Suite CS4 till sommaren.
15. Min pojkvän är knäpp. På både bra och dåliga sätt.
16. Jag önskar jag bodde i Californinen, fast då hade alla jag älskar fått flytta med.
17. De drömmar jag oftast har handlar om att jag upplever något sosm förändrar mitt liv. T.ex. att jag flyttar eller vinner pengar.
18. Jag skulle dö för min familj.
19. Det godaste jag vet i matväg är sushi med avocado, färskost och mango.
20. När jag var 12-13 hade jag en brevvän som förändrat mitt liv.
21. Jag har bara varit riktigt kär två gånger.
22. Hade jag pengar skulle jag göra en fullkroppsfettsugning. Och förlänga håret.
23. Jag kan ha perioder med tvångstankar.
24. Min klass på gymnasiet kan vara det bästa som hänt mig.
25. Jag längtar som fan till studenten, men vill tillbaka till skolan måndagen därefter.

Här ligger jag. Febrig och härlig.

På min högra sida har jag min nässpray, och på min vänstra sida tornar en hög med snorpapper upp.

Känner mig fräääääsch.

Idag ska jag ta och åka till min älskling och klippa av honom skägget. Får vi iallafall hoppas att jag får göra ^^. Tvivlar dock.

Bror verkar må bättre, och läkarna tror att hans hjärtproblem är medfödda. Läskigt, tänk om det är samma för mig?

Kom en bit på klänningen igår, och den är snart klar, snart snart snart. Dock är den inte alls snygg, och jag ser ut som en gris inklämd i en sopsäck i den. Nåväl. Vad är väl en bal på hotellet brevid slottet?

Nu ska ni få något jag aldrig brukar göra här; ett boktips!

Just nu slits jag så otroligt mycket mellan att älska livet, och att hata det.

Good shizzits:
Studenten
Alla vänner, låter så klyschigt men, love you guys.
Ligga i fas med skolan
MVG i Eng. C?
Dennis. Alltid bäst.

Äntligen äntligen äntligen! ÄNTLIGEN är den klar. Eller mja. SÅ jobbig var den inte.

Nåja, är åtminstone en uppgift ur vägen, har jag räknat rätt nu har jag bara ett par uppgifter kvar i skolan. Någonsin. Jag räknar inte Universitet som skola, utan snarare vidarestudier. Därför har jag snart klarat av alla 12 eller 13 år i skolan, beror på hur man räknar.

Just nu är jag mest sugen på att inhandla lite nytt och fint smink, ska ta en tur till Kicks så småningom tänkte jag, ska köpa lite lösnaglar och grejer.

Så småningom måste jag och Louise ta och planera vår lilla redovisning av projektarbetet också, blir nice tror jag. Ser mest fram emot att fixa hår och grejer på flickorna igen :)



Nä nu ni, ska jag ta och kolla på senaste Lostavsnittet än en gång, och njuta av min fina bild jag tog av Jesusanalysen, ni kan få ta del av vidundret:
 Mindless Self Indulgence - 3S Stupid Sadistic and Suicidal.



"really mean it this time, really mean it this time, really mean it this time, really mean it this time" Jävla kukröjarmusik är vad det är! Ungefär som när Jocke förklarade sina Testosteronrushes idag, så känns det. Fast bra.

NU: LOST!

Idag på tåget, kom en kille och satte sig brevid mig, och läste över axeln i min tidning. Jag bad honom "back off" men näru, då började han tafsa på mitt lår. FYfan. Jag gav honom världens jävla blick, och satt kvar, hoppades han skulle skärpa sig. "hey... mmh, hot" sa han sen. Jag sa åt honom att flytta sig, gjorde han inte

2 min senare reste han sig för att gå på toa, då kutade jag iväg.

Fyfan jävla äckel. Skulle ställt mig och skrikit åt honom så de slängde av honom. Fy satan. ÄCKEL CP.

Inatt har jag sovit alldeles för lite, men ändå har jag sovit så sjukt skönt att det är mer än tillräckligt. Älskar såna här dagar. Idag ska jag gå bananas med Medieproduktionsuppgifterna så jag blir klar med kurshelvetet. (y).


Senare idag ska jag sola, och kanske simma eller så tar jag en springrunda. Kanske åka till Dennis ikväll men han lät inte superpepp på det.

Nåväl, dusch nu, pöss.

Nej, nu ger jag upp lite på mitt quest att vara glad idag.

Kuken, är vad allt är.

Skvallerrtime; Måste bara få säga något om hela den här Blondinbella och Katrin What's-her-face grejen.



Omoget. Är allt jag har att säga. Omoget.

Just nu beter sig alla jävligt löjligt, ursäkta, men ni får fan i mig skärpa er med allt jävla gnäll och bitterhet. Sure, skolan är stressig men det är inte SÅ jävla krävande att man inte kan fortfarande vara den glada trevliga person som man brukar. Idag har alla, verkligen alla genomsyrat någon form av bitterhet, även jag säkert, men man blir ju som man umgås tydligen.

Jag klagar på att det är mycket att göra i skolan, tidigara mornar osv, men jag går dit ändå bara för att alla mina närmsta vänner finns det. Det borde vara så för er andra också. Studenten står inför dörren, ni väljer, vill ni göra det till de sex bästa veckorna i eran skolgång, som mig, eller gnälla er fram till sliutet?

Nu har jag fått ur mig det iallafall, ta det här på rätt sätt nu bara.