mahlen

Sätt dig ner ett slag. Slappna av, stäng av datorn och TV'n. Lägg en kudde bakom nacken och luta sakta huvudet bakåt. Tänk efter hur kudden låter och känns. Stressen bara rinner ut genom tårna. Helt galet skönt.

Jag mår rätt gött faktiskt. I fredags var vi ute en sväng för att fira Linn A, och det var supermysigt men jag var hur seg som helst efter den här stressiga veckan.

Jag stampade runt i mina klackar som kan vara mitt bästa köp det här året. På vägen för att möta Olof, Emelie och Brandt så stoppade en tjej ut huvudet från Elvispizzerian och ropadee att vi var snygga enligt hennes kompis där inne. Åssom.

Idag har jag dock jätteont i ena fotleden på ett helt nytt och spännande sätt som jag inte riktigt tycker om. Tycker oftast inte alls om när det gör ont, men ibland får man väl stå ut.

Ikväll tänkte jag roa mig med att läsa bland annat Det flerstämmiga klassrummet av Olga Dysthe, och det är precis lika trist som det låter. :) Sen tänkte jag även färga håret. Brunt ska det bli. Det börjar ju bli vinter igen, och ni känner ju mig. Blond på sommaren, brun på vintern.

"Sol i sinne - brun inne, Rudolf" <3

Idag har jag inte varit ur sängen mer än en timme eller två. Jag har legat och tänkt på allt som händer runt omkring mig just nu. Först nu kom jag på att det enda jag inte tänkt på, är mig själv. Hur mår jag? Ja. Hur mår jag... Jag vet inte.

Efter att ha varit extremt passionerad över skolan fram tills de senaste veckorna, så har den där entusiasmen planat ut. Jag känner mig sviken av någon som aldrig har gett mig något som helst löfte. Jag öppnade mig och visade vad jag kände, men det var tydligen så pass illa att han valde att helt försvinna. Ingen vet var du är. Jag har gått och varit orolig och haft en klump i magen för att något ska ha hänt. Nu har vi insett att vi inte betydde något för dig. Du betydde dock skitmycket för mig. Det var en helt ny känsla jag aldrig stött på tidigare, och jag älskade det. "There's plenty more fish in the sea" är något jag gärna hoppas på, för den här senaste månaden har min stora säng aldrig känts så tom. Dock tror jag inte man kan jämföra dig med någon annan, och jag har gått och blivit kräsen å det senaste. 

Annars så. Då är det rätt bra, förutom hela grejen med att det här året har sugit röv.

Jag vet inte vad jag skriver eller menar. Jag är inte ledsen. Jag är inte glad. Jag önskar jag fyllde ett behov hos någon. Det är det jag önskar. Att någon kanske någon gång skulle se mig för den jag är, och för vad jag kan ge. För fy fasen, jag har en jävla massa att ge.