mahlen

Röker cigaretterna till filtret.

Sjunger inte längre med i musik.

Klagar på livet som börjar likna slentrian.

Vägrar bära strumpor.

Blänger.

Sover.

Äter för fem.

Gråter för första gången på länge för ingenting.

Ser inte fram emot något.

Gömmer ansiktet under täcket.

Tänker inte. 

---

Dags att vända på steken.

SO COME ON, JUST LET IT IN - LET IT OUT!

---

Jag har nog aldrig hört något vettigare yttrats sig ur en manlig mun.

Efter en riktig fyllekväll (jajemän, Passoa, Venus Reisling Pfalz, Vodka-shot, Minttu-shot, White Russian, öl, Fin jävla himmelskt god whiskey, är en bra blandning.) så har jag insett att jag hatar Örebro's uteliv. Satin hamnade vi på. Jag skulle trotsa mina demoner och orka med det. Det gjorde jag. Klapp på axeln för det. Sen hamnade vi på Babar där jag och Sara lekte sönder dansgolvet med typ fyra andra, smuttade whiskey och bara mös. Därefter skulle man ju ta sig hem. Bussen bestod av mig, ave Maria herself, fem kvart-i-två-ragg-par, sjutton utbytesstudenter med pälsmössor. Jag valde att sätta mig längst fram på pensionärsplatsen. Helt rätt gjort.

---

Slutsatsen av kvällen: Jag pluggar med några riktigt jävla sköna människor. (män i skor, höhö.) Och jag trivs. I mig själv. En insikt jag aldrig tidigare haft. Puss på mig för att jag är en så jävla skön och perfekt person! </ironi>

Fred, kärlek och förståelse på er!

Idag ställde Felicia mig en fråga. "Saknar du din bror något?". En fråga jag inte ställt mig själv på säkert ett år.

---

Jag blev så ställd att jag inte visste vad jag skulle svara. Min första reaktion och svar var "Njaaa...", eftersom jag inte låtit mina tankar vandra dit egentligen sen han gick bort. Därefter sa jag "Fast jag vet inte, min reaktion har varit att inte tänka på det. Jag var ju van att han inte fanns här, och det som är mest påminnande är att han inte är inne på Facebook eller msn, vilka vi kommunicerade genom".

---

Satt som en zombie på bussen hem och sekunden efter jag stängt och låst dörren kom det som ett brev på posten, tårarna. Jag har inte gråtit över det här på jag vet inte hur länge. Nu lyssnar jag på en playlist som spelades på hans memorial i parken i Vancouver. Det är en blandning av The Streets, Daft Punk, Gorillaz och Franz Ferdinand. Alla låtar som påminner om honom.

---

Det som skrämmer mig mest är att minnena börjar försvinna. Det som sitter bäst i hjärnan, som jag hoppas aldrig försvinner, är middagen vi spenderade på nyår på restaurangen CRU. En sjurättersmiddag som måste gått på hur mycket som helst, som han insisterade att betala för oss alla. Han var så framgångsrik och älskade sitt jobb även om han kom efter en sextontimmars arbetsdag öppnade han alltid dörren med sitt gigantiska leende och utbrast "Shit vad bra Fifa 10 kommer bli!" Och det blev det. Han finns med i eftertexterna, där de tillägnar spelet till honom.

---

Jag kollar genom bilder på hans facebook nu, att få läsa såhär fina saker värmer hjärtat samtidigt som det gör så ont så ont:

"Erik KO'd the Apple Genius with his smart brain and infectious smile."

"The colours of Sweden and Canada, with love- Erik's two important home countries. Yellow is a symbol of generosity. Blue means vigilance, truth, loyalty, perseverance, and justice. White means peace and honesty. Red symbolizes hardiness, bravery, strength, and valour. So many of these words make me think of him."

---

Det finns så mycket jag vill berätta för honom, jag vill visa honom mitt nya jag, den store tjejen hans lillasyster har blivit. Jag vill dricka rödvin ikapp med honom, och skratta gott åt alla tryckfel och andra roliga saker som han var expert på att hitta i vardagen. Jag får trösta mig med att han antagligen redan vet allt jag vet, och att han håller ett öga på mig nu.

---

Den dagen den sorgen då jag skaffar barn, ska jag se till att de vet allt om sin ängla-morbror. Att någon finns där och väntar på dom på andra sidan med öppna armar. Det är något som även tröstar mig, då jag vet att hela min familj kommer finnas där (förhoppningsvis om saker och ting går som det ska och jag blir sist som det är tänkt) däribland min storebror, vars skratt jag skulle ge allt för att få höra en gång till. Det finns en DVD med ett tal han höll för sina kollegor, som jag inte klarat av att se än. Vet inte om jag någonsin kommer göra det heller, men förhoppningsvis klarar jag av att se det till sommaren. I en scrapbook som de fixade ihop på hans jobb på EA, som de skickat till oss, finns det ett mail som Erik skickat till alla kollegor, där han berättar om hur glad han var att han jobbade där med så fantastiska människor, och han hade köpt tårta, så de skulle skynda sig att hugga åt sig en bit innan den var helt slut. Jag aslutar detta samilsurium av tankar med att föra den tanken till ett annat plan; passa på att ta vara av den tiden ni har. Ta den där tårtbiten, ring din vän eller bror bara för att, man vet nämligen aldrig när det kan ta slut.

Min fina, åh så fina bror. Du kommer aldrig bli bortglömd.

Frisk tjej?

Därefter blir det att dyka in en sväng på mamsepluttans jobb, sen till bolaget för att köpa lite vit- alternativt rödtjut, sen hem till min brysch för en kopp java, därefter bär det av till Markbacken för att inviga Jennys och Strumpans nya lya. Så jag har inget på agendan idag, nej nej. Att jag har varit ner till Uni och gjort en tenta talar vi inte om.

---

Naglarna är gula, kvällens kläder ska kläs på, och maten ska ner i magen, så chop chop, gots to goes!

Såhär jävla glad liksom, får man vara det?

Inte gjort något annat den här veckan än plugga Kommunikationsteoretisk teori och estetisk teori och tränat. Känns fantastiskt. Endorfiner ska bli min nya last.

Nu ska hon hoppa in i duschen, äta lite tonfisk, och sen lägga sig och klämma på musklerna som byggdes på gymmet idag. Imorgon vankas det en tenta som inte kommer ha något arsle kvar när jag är färdig, då jag kommer smiska bort det ända in i tjottablängen!

(På handen ser ni mitt mantra för att få in i min feta skalle hur CDA ställer sig till ideologier, maktförhållanden och språkbruk. I utbyte mot den sedvanliga inköpslistan så att säga)

---

Fred och kärlek!

Här sitter fröken Bright Eyes och skriver en diskursanalys på en artikel rörande psykisk ohälsa med Cornelis dånande i öronen. Ungefär så kul som det kan bli när man sitter ensam vid ett bord för 8 på Musikhögskolan omgiven av massa okändisar.

Runt två får jag dock sällskap av Sara då vi ska sätta oss och plöja genom allt inför tentan på fredag ( i kommunikationsTEORETISK TEORI och estetisk TEORI, hur kan en teori vara teoretisk? ) som vi ska smiska arslet av, rentutsagt.

Nä, på't igen, nu ska jag gå genom olika begrepp in CA (Conversational Analysis), och ja, det låter precis lika spännande som det är.

Grymt nytränad och fräsch tjej.

---

Precis hemkommen från mitt första gympass på tre år. Tänkte att nu ska det väl köras genom hela skiten (kroppen m.a.o.) så det blev 20 walk-in maskin, cirkelgym med 3 set á 10 reps på allt, lite "husmorsgympa" och avslut med 10 min råcykling. Detta kommer kroppen uppskatta imorgon med 100% säkerhet.

---

Nu ska allt fläskberget få se på andra bullar, beach 2020 here I come!