Som ett brev på posten.
Idag ställde Felicia mig en fråga. "Saknar du din bror något?". En fråga jag inte ställt mig själv på säkert ett år.
Jag blev så ställd att jag inte visste vad jag skulle svara. Min första reaktion och svar var "Njaaa...", eftersom jag inte låtit mina tankar vandra dit egentligen sen han gick bort. Därefter sa jag "Fast jag vet inte, min reaktion har varit att inte tänka på det. Jag var ju van att han inte fanns här, och det som är mest påminnande är att han inte är inne på Facebook eller msn, vilka vi kommunicerade genom".
Satt som en zombie på bussen hem och sekunden efter jag stängt och låst dörren kom det som ett brev på posten, tårarna. Jag har inte gråtit över det här på jag vet inte hur länge. Nu lyssnar jag på en playlist som spelades på hans memorial i parken i Vancouver. Det är en blandning av The Streets, Daft Punk, Gorillaz och Franz Ferdinand. Alla låtar som påminner om honom.
Det som skrämmer mig mest är att minnena börjar försvinna. Det som sitter bäst i hjärnan, som jag hoppas aldrig försvinner, är middagen vi spenderade på nyår på restaurangen CRU. En sjurättersmiddag som måste gått på hur mycket som helst, som han insisterade att betala för oss alla. Han var så framgångsrik och älskade sitt jobb även om han kom efter en sextontimmars arbetsdag öppnade han alltid dörren med sitt gigantiska leende och utbrast "Shit vad bra Fifa 10 kommer bli!" Och det blev det. Han finns med i eftertexterna, där de tillägnar spelet till honom.
Jag kollar genom bilder på hans facebook nu, att få läsa såhär fina saker värmer hjärtat samtidigt som det gör så ont så ont:
"Erik KO'd the Apple Genius with his smart brain and infectious smile."
"The colours of Sweden and Canada, with love- Erik's two important home countries. Yellow is a symbol of generosity. Blue means vigilance, truth, loyalty, perseverance, and justice. White means peace and honesty. Red symbolizes hardiness, bravery, strength, and valour. So many of these words make me think of him."
Det finns så mycket jag vill berätta för honom, jag vill visa honom mitt nya jag, den store tjejen hans lillasyster har blivit. Jag vill dricka rödvin ikapp med honom, och skratta gott åt alla tryckfel och andra roliga saker som han var expert på att hitta i vardagen. Jag får trösta mig med att han antagligen redan vet allt jag vet, och att han håller ett öga på mig nu.
Den dagen den sorgen då jag skaffar barn, ska jag se till att de vet allt om sin ängla-morbror. Att någon finns där och väntar på dom på andra sidan med öppna armar. Det är något som även tröstar mig, då jag vet att hela min familj kommer finnas där (förhoppningsvis om saker och ting går som det ska och jag blir sist som det är tänkt) däribland min storebror, vars skratt jag skulle ge allt för att få höra en gång till. Det finns en DVD med ett tal han höll för sina kollegor, som jag inte klarat av att se än. Vet inte om jag någonsin kommer göra det heller, men förhoppningsvis klarar jag av att se det till sommaren. I en scrapbook som de fixade ihop på hans jobb på EA, som de skickat till oss, finns det ett mail som Erik skickat till alla kollegor, där han berättar om hur glad han var att han jobbade där med så fantastiska människor, och han hade köpt tårta, så de skulle skynda sig att hugga åt sig en bit innan den var helt slut. Jag aslutar detta samilsurium av tankar med att föra den tanken till ett annat plan; passa på att ta vara av den tiden ni har. Ta den där tårtbiten, ring din vän eller bror bara för att, man vet nämligen aldrig när det kan ta slut.
Min fina, åh så fina bror. Du kommer aldrig bli bortglömd.
Kommentarer
Trackback