mahlen

Okej. Som den krassa och trista människan jag är, så inser jag vilken befrielse och trygghet det skulle vara att faktiskt ha någon. Jag har ändå varit på egen hand i snart tre år. De killar jag kysst har inte betytt någonting, de killar jag legat med kan jag knappt namnen på, de killar jag öppnat mig för har pissat på mig. (bildligt talat).

Kruxet i det hela är att jag alltid har den där armslängden (som man ser i filmer när någon försöker slå en på käften men man sätter handen i pannan så man inte når) mellan mig, allt och alla.




Jag kan tänka mig att börja böja lite på armen. Slappna av i armbågen liksom.

För det skulle ju vara himla fint att dela något med någon...

Fuck "Beach 20XX", self improvement 101.