The lost art of projectile vomiting through text.

Att inse att jag är en genomusel människa har precis slagit mig över nyllet. Som ett riktigt slag med baksidan av handen. Rätt åt mig. Det förtjänar jag. Vem är jag att sätta mig själv i främsta rummet? Vem är jag att se till mina behov framför andras. Skärpning!

Att göra:
  • Ha lite jävla självdisciplin och karaktär.
  • Sluta vara så förbannat bekväm och lat.
  • Var inte så sjukt naiv.
  • Stå för mina handlingar och beslut.
  • Inse mina begränsningar.

Så.  Det kan inte vara så sjukt svårt. Nu kör vi!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback