4 månader.
Jag kom på mig själv precis med att det igår var 4 månader sen Erik dog. Fyra hela månader, har det hunnit gå så lång tid? Jag kan ibland när jag blundar och går genom den där lördagskvällen för fyra månader sen till och med känna lukten av solen genom fönstret jag hade lite på glänt.
Det jag är mest rädd för är att glömma. Att glömma allt som gjorde Erik till den han var. Hur han kunde höja ögonbrynen till hårfästet för att sedan brista ut i det mest ärliga skratt som någonsin ljudit över denna planet. Det vill jag aldrig glömma.
Jag önskar att vi hade fått mer tid med dig Erik, att vi hade fått flyga till Vancouver för att hälsa på dig och din familj du var så nära att skaffa. Att ni hade fått flyga till oss när Niklas och jag skaffat egna familjer. Sådant vi aldrig kommer få uppleva.
Tänkte visa denna film, som Erik skickade till mig, och jag minns de där sena sommarkvällarna för fyra-fem år sen som vi spenderade framför hans tv och discovery channel. Allt som är remotely nördigt påminner mig om Erik, och jag älskar att det är sådana här saker som påminner mig om honom, och inget annat.
Erik hade en stor text på väggen i sin lägenhet där det stod AWESOME, de orden pryder nu minnesplatsen utanför hans jobb, de bokstäverna prydde även bandet till kransen vid hans begravning och kommer alltid förknippas med min bror, som var så Awesome som man kunde bli vid ringa 26 år.
Det jag är mest rädd för är att glömma. Att glömma allt som gjorde Erik till den han var. Hur han kunde höja ögonbrynen till hårfästet för att sedan brista ut i det mest ärliga skratt som någonsin ljudit över denna planet. Det vill jag aldrig glömma.
Jag önskar att vi hade fått mer tid med dig Erik, att vi hade fått flyga till Vancouver för att hälsa på dig och din familj du var så nära att skaffa. Att ni hade fått flyga till oss när Niklas och jag skaffat egna familjer. Sådant vi aldrig kommer få uppleva.
Tänkte visa denna film, som Erik skickade till mig, och jag minns de där sena sommarkvällarna för fyra-fem år sen som vi spenderade framför hans tv och discovery channel. Allt som är remotely nördigt påminner mig om Erik, och jag älskar att det är sådana här saker som påminner mig om honom, och inget annat.
Erik hade en stor text på väggen i sin lägenhet där det stod AWESOME, de orden pryder nu minnesplatsen utanför hans jobb, de bokstäverna prydde även bandet till kransen vid hans begravning och kommer alltid förknippas med min bror, som var så Awesome som man kunde bli vid ringa 26 år.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag lider med dig Malin, det gör ja verkligen. Jag kan inte ens föreställa mig känslan av att mista en bror. Syskon är bland det bästa man har, de är som förvrängda versioner av sig själv, sånt som man förväntas sig ha kvar hela livet, men ändå brister det.
Jag är ledsen att jag inte varit något vidare stöd, jag är ledsen över att jag aldrig heller kommer att få vara det.
Trackback