mahlen

Jag kom på mig själv precis med att det igår var 4 månader sen Erik dog. Fyra hela månader, har det hunnit gå så lång tid? Jag kan ibland när jag blundar och går genom den där lördagskvällen för fyra månader sen till och med känna lukten av solen genom fönstret jag hade lite på glänt.

Det jag är mest rädd för är att glömma. Att glömma allt som gjorde Erik till den han var. Hur han kunde höja ögonbrynen till hårfästet för att sedan brista ut i det mest ärliga skratt som någonsin ljudit över denna planet. Det vill jag aldrig glömma.

Jag önskar att vi hade fått mer tid med dig Erik, att vi hade fått flyga till Vancouver för att hälsa på dig och din familj du var så nära att skaffa. Att ni hade fått flyga till oss när Niklas och jag skaffat egna familjer. Sådant vi aldrig kommer få uppleva.

Tänkte visa denna film, som Erik skickade till mig, och jag minns de där sena sommarkvällarna för fyra-fem år sen som vi spenderade framför hans tv och discovery channel. Allt som är remotely nördigt påminner mig om Erik, och jag älskar att det är sådana här saker som påminner mig om honom, och inget annat.

Erik hade en stor text på väggen i sin lägenhet där det stod AWESOME, de orden pryder nu minnesplatsen utanför hans jobb, de bokstäverna prydde även bandet till kransen vid hans begravning och kommer alltid förknippas med min bror, som var så Awesome som man kunde bli vid ringa 26 år.

Bara för att jag aldrig brukar göra såna här:

1. Vad heter du? Malin
2. Ett ord på fyra bokstäver: Majs
3. Flicknamn: Margit
4. Pojknamn: Mumin
5. Yrke: Mamma
6. Färg: Mögelgrön
7. Klädesplagg: Mamelucker
8. Mat: Macka
9. Sak i badrummet: Make-up
10. Plats/stad: Motala
11. En orsak att vara sen: Mens
12. Något man skriker: Men!
13. Film: Mitt stora feta grekiska bröllop
14. Något man dricker: Mangojuice
15. Band: M.I.A
16. Djur: Murmeldjur
17. Gatunamn: Markgatan
18. Bil: Mustang
19. Sång: My milkshake

Sådär ja, nu har jag snott 1 minut av ditt liv, som du aldrig får tillbaka! Muahaha

Kåren igår var supertrevligt, sittningen var verkligen... gemytlig, är nog det bästa ordet jag kommer på. Sång, mat, alkohol. Sweet. Det sistnämnda blev det en hel del av senare under kvällen, mer än under hela nollningen sammanlagt tror jag faktiskt, men jag lyckades ändå ta mig hem till rätt säng i mina skyhöga skor, som bara gjorde ont på vägen hem.


Nu ligger jag här och läser Vetenskapsteori för nybörjare och den är verkligen supertråkig, så jag sneglar nog mer mot tv'n än bokens håll. Fy skäms. Sen har jag gått runt med en låt på hjärnan som jag inte vet varifrån jag kan ha fått den på sistone, sen kom jag på att det var den första slutlåten från Naruto, bara sådär. Bra är den hur som helst, så se nu till att lyssna på den:



Akeboshi - Wind

Jag ögnade genom de popluäraste illustrationerna på DA, och fann denna bilden:

Nu kliar det i mina fingrar och jag vill bara gå lös med pensel och färg över en oskyldigt vit canvas. Jag vill göra något sprudlande, något som vid närmare eftertanke får folk att undra hur jag tänkte när jag gjorde det. Något som har någon mening bakom det. Något som folk aldrig kommer glömma, något som alltid kommer sitta etsat på näthinnan hos betraktaren.

Det är allt jag begär.

Nu ser jag ut som den där gubben på molnet tänkte den där kalla kvällen i januari för snart tjugo år sen. Iallafall i håret, när det kommer till färgen. Det känns skitbra, jag kommer inte behöva göra något med håret på jättelänge, och det ska jag försöka hålla.

Förövrigt har jag köpt mig en hel outfit idag, bestående av en supersöt klänning, ett par högklackade kängor som jag känner mig Gestapos högste chef i, samt ett dubbelbälte. Allt detta tänkte jag bära på nollesittningen på fredag, bara jag inte blir sjuk tills dess.

Äsch... modebloggshelvete, nu ska vi inte vara såna. Jag pluggar så jag nästan ser i kors. Jag har suttit en timme med boken Demokrati och utbildning av John Dewey, ochlade ifrån mig den nyss, sen när jag plockade upp fortsatte jag läsa, men märkte att inget fastnade i huvudet. Då satt jag och läste boken upponer. Bra Malin, bra där!

Jag är tydligen ett luder. En sån där slyna.

Jag tycker det är skrattretande, eller det och det, du menar jag ju såklart. Att du sjunker till en sån nivå, som är så sjukt barnslig och omogen. Du ska föreställa ett år äldre än mig, men jag undrar om det verkligen stämmer.

Jag skulle kunna vara precis lika omogen och säga "Amenduråååå" och göra en ful min samt lipa. Men nej. Jag är större än så, och jag antar att det var skillnaden mellan oss. Jag är mognare, och beter mig normalt om inte mognare än min riktiga ålder.

---

Å andra sidan, så är jag riktigt nöjd med mitt liv, jag passar in på universitetet bättre än jag kunde tänka mig, folk tittar ju på mig som om jag faktiskt gick där, och inte som om jag är en gymnasietrea på studiebesök. Sen att folk alltid antar att jag är äldre än jag är, räknas det fortfarande som en komplimang? När går det över i en förolämpning?


Nåväl, nu ska det här lilla ludret glo en sväng på True Blood och sen sova. Böckerna ligger kvar halvlästa tills imorgon hur mycket jag än hoppas på att jag går upp och läser allt samt lär mig i sömnen. Det vore ju alldeles fenomenalt.

Och nu slänger jag in en bild från studenten;

 

Lägg märke till Louise glad-heilande bakom mig.

 

Man börjar ju undra om det inte är dags att spawna en unge att lära ut all awesomeness till.

 

Man börjar ju undra om det inte är dags att spawna en unge att lära ut all awesomeness till.

Jag har så mycket att göra. Det är så underbart att aldrig behöva sitta och tycka synd om sig själv. Att alltid ha något i händerna och gilla det man gör.

På samma gång känner jag mig som världens sämsta vän för mina "gamla" vänner. Jag har helt enkelt inte tid.

Samtidigt som jag inte har tid att sitta och tycka synd om mig själv, så har jag även inte riktigt tid för allt det jag vill göra. Nu när jag sitter här och skriver har jag hunnit springa iväg och städa både mitt rum och mitt badrum. Jag har hunnit betala räkning och bädda säng. Visst är det ansträngande, men jag klarar av det. Jag kan ju göraexakt vad jag vill egentligen, men jag har valt att göra det här, och jag avslutar allt jag påbörjar.

Dock är jag superseg idag då jag var på CORE'n igår, och det var helt underbart, nästan lite för underbart kanske. Jag fick tygla mig själv och ta en tidigare buss än vad som var tänkt från början. Duktig Malin. Så idag ska kvällen spenderas med nyfunna vänner hemma hos mig med lite tv-spel, lite mat och kanske lite film rentav. :)