First.
Idag försov jag mig för första gången på Uni. Det var en upplevelse må jag säga. Jag vaknade samma minut som vi egentlifen skulle börja. På 15 min hann jag sminka mig, klä mig, platta håret som blivit krulligt under natten av någon anledning, samt packa för en helg hemma hos mor och far. Sen kutade jag till bussen, det uppskattade INTE halsen kan jag säga. Jag tänkte "Jag tar 14 så hamnar jag mitt utanför Forumhuset, det går snabbast". Fel Malin, FEL! Åk aldrig 14, det är helt sinnessjukt. Vid busshållsplatsen låg det förövrigt två stycken porrfilmer, varav den ena var 100% DEUTSCH!, bildbevis finns om så önskas. Väl på bussen fick jag klämma in mig bland allt folk, och då menar jag klämma. Där stod jag, med ansiktet i någons armhåla, och en killes pålområde tryck mot min röv. Jättemysigt.
Till att börja med så var bussen en kvart försenad. Sen alla dessa människor, och tanten som knuffade på mig varje gång någon skulle av. Sen när hon skulle av vid Järntorget så knuffar hon på mig och ska tydligen mars pannkaka igenom mig om jag inte flyttar på mig. Då brister det och jag skäller ut den stackars lilla arabtanten "Du ger FAN i att knuffa mig för i helvete, ser det ut som om jag skulle av här eller?!" Svärandes knuffar jag mig in i bussen igen och hugger ett säte, där jag sitter och kokar ett tag. Väl vid skolan blir jag riktigt nervös, "Vad kommer Mr. Kent Larsson säga om jag stormar in i rum F110?" Väl framme vid dörren knackar jag knappt hörbart på och tittar in med världens puppy eyes. "Nej men HEEEJ Malin!" möts jag av. Sweet. Mr. Kent ser inte ens lite sur ut. Här kommer jag nästan en timme försent, och han ser ut som om jag vore Jesus reborn.
Som tröst så var jag inte den enda som försov mig. Rekordet är slaget och ligger hittills på 12:30. Då hade vi dock slutat och jag hade hunnit ända till Willys.
Nu befinner jag mig hemma i de mörka urskogarna utanför Nora, och jag tror inte jag har skrattat så hjärtligt och mycket som jag gjort idag på flera månader här ute. Det beror nog på alla minnen från denna sommar. Vi har suttit jag, mor, far, bror och brors tjej och spelat M.I.G och druckit vin. Då insåg jag att jag och Niklas gått och blivit vuxna.
Dagens roligaste händelse måste ha varit när vi stannade till vid kyrkogården i Nora för att se till farmor och farfars grav, då går mamma förbi min dörr precis när jag ska kliva ur, så jag hejdar mig. DÅ LÅSER HON! Där inne sitter jag. Där ute ser jag dem gå iväg, utan att märka något på säkert en minut! Jag sitter och skrattar så tårarna rinner, och ringer morsan som såklart inte hör på tio signaler att det ringer. "VARFÖR LÅSERU IN MEEEEEJ HAHHHH!?" Jag ser hur alla tre, (ma, bror och Maria) viker sig av skratt när de kommer på att de glömt mig. Jag blir utsläppt och med skratt-tårar rinnande nerför ansiktet, så fortsätter vi.
När jag sen berättade för pappa så svarade han "Ja, men det är ju inte första gången..." WHAT?! har mina föräldrar gjort det till en vana att vart 15 år glömma mig i bilen eller något så jag lagom ska hinna förtränga det? Pratade en annan gång med bror om när jag klämde sönder mitt finger när jag var liten, svaret blir "Ja du eldade ju nästan upp ett finger en gång också..." vad är detta? Hittar de på och försöker smälla i mig en massa lögner? Eller var jag kanske mer dum när jag var liten än jag trott dessa snart 20 år?
Jag ska aldrig låta mina barn göra korkade saker, yeah right you say? Try me, says I.
Peace, Pumpkin Pie! (för att avsluta med ett rim)
Till att börja med så var bussen en kvart försenad. Sen alla dessa människor, och tanten som knuffade på mig varje gång någon skulle av. Sen när hon skulle av vid Järntorget så knuffar hon på mig och ska tydligen mars pannkaka igenom mig om jag inte flyttar på mig. Då brister det och jag skäller ut den stackars lilla arabtanten "Du ger FAN i att knuffa mig för i helvete, ser det ut som om jag skulle av här eller?!" Svärandes knuffar jag mig in i bussen igen och hugger ett säte, där jag sitter och kokar ett tag. Väl vid skolan blir jag riktigt nervös, "Vad kommer Mr. Kent Larsson säga om jag stormar in i rum F110?" Väl framme vid dörren knackar jag knappt hörbart på och tittar in med världens puppy eyes. "Nej men HEEEJ Malin!" möts jag av. Sweet. Mr. Kent ser inte ens lite sur ut. Här kommer jag nästan en timme försent, och han ser ut som om jag vore Jesus reborn.
Som tröst så var jag inte den enda som försov mig. Rekordet är slaget och ligger hittills på 12:30. Då hade vi dock slutat och jag hade hunnit ända till Willys.
Nu befinner jag mig hemma i de mörka urskogarna utanför Nora, och jag tror inte jag har skrattat så hjärtligt och mycket som jag gjort idag på flera månader här ute. Det beror nog på alla minnen från denna sommar. Vi har suttit jag, mor, far, bror och brors tjej och spelat M.I.G och druckit vin. Då insåg jag att jag och Niklas gått och blivit vuxna.
Dagens roligaste händelse måste ha varit när vi stannade till vid kyrkogården i Nora för att se till farmor och farfars grav, då går mamma förbi min dörr precis när jag ska kliva ur, så jag hejdar mig. DÅ LÅSER HON! Där inne sitter jag. Där ute ser jag dem gå iväg, utan att märka något på säkert en minut! Jag sitter och skrattar så tårarna rinner, och ringer morsan som såklart inte hör på tio signaler att det ringer. "VARFÖR LÅSERU IN MEEEEEJ HAHHHH!?" Jag ser hur alla tre, (ma, bror och Maria) viker sig av skratt när de kommer på att de glömt mig. Jag blir utsläppt och med skratt-tårar rinnande nerför ansiktet, så fortsätter vi.
När jag sen berättade för pappa så svarade han "Ja, men det är ju inte första gången..." WHAT?! har mina föräldrar gjort det till en vana att vart 15 år glömma mig i bilen eller något så jag lagom ska hinna förtränga det? Pratade en annan gång med bror om när jag klämde sönder mitt finger när jag var liten, svaret blir "Ja du eldade ju nästan upp ett finger en gång också..." vad är detta? Hittar de på och försöker smälla i mig en massa lögner? Eller var jag kanske mer dum när jag var liten än jag trott dessa snart 20 år?
Jag ska aldrig låta mina barn göra korkade saker, yeah right you say? Try me, says I.
Peace, Pumpkin Pie! (för att avsluta med ett rim)
Kommentarer
Trackback