Värme.
Jag minns att min bror skickade denna strip till mig. Att vi båda skrattade. Jag kan verkligen tänka mig honom nu, om man kunde komminucera med honom, att han skulle sagt "Oh, killarna vet verkligen vad de snackar om!" Tyvärr dör man IRL om man dör i Kanada.
Det finns en text som en av min brors vänner skrev kort efter min brors död. De som är intresserade kan ju få läsa den: http://dirkgerrits.com/2009/05/26/if-you-die-in-canada-you-die-in-real-life/
Idag var det tre månader sen jag vaknade ur min tupplur av att telefonen ringde, och det som inte får hända hade hänt. Det första jag gjorde var att spy. Jag blev så äcklad. Hur kan man få dö när man är 26 år gammal?
Mamma och jag var nere vid graven, som vanligt när vi ska någonstans så åker vi förbi, det har blivit en vana. Det vita korset ser så ynkligt och ensamt ut. Minns den dagen vi begravde honom. Solen stekte och Jacquie och jag lade ner våra vita och röda rosor (för Kanadas färger) tillsammans med urnan. Idag var det mulet, kallt och disigt fram tills vi vände tillbaka mot bilen, då sprack molen upp och precis som på film så lystes det vita korset upp, och jag fylldes av en varm känsla. Jag är inte troende på något sätt, men det kändes som om den där solglimten och den där varma känslan kom från en viss avsändare....
Kommentarer
Postat av: Louise
åh Malin <3
när jag väl kommer iväg till dig i skogen, om du vill, så följer jag gärna med och hälsar på honom och hans vita kors. men bara om du vill såklart :)
Trackback