Känner lukten av depression

Svartklädd jämt och ständigt.
Röker cigaretterna till filtret.
Sjunger inte längre med i musik.
Klagar på livet som börjar likna slentrian.
Vägrar bära strumpor.
Blänger.
Sover.
Äter för fem.
Gråter för första gången på länge för ingenting.
Ser inte fram emot något.
Gömmer ansiktet under täcket.
Tänker inte. 



Dags att vända på steken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback