Dolphin's cry.

Idag har jag inte varit ur sängen mer än en timme eller två. Jag har legat och tänkt på allt som händer runt omkring mig just nu. Först nu kom jag på att det enda jag inte tänkt på, är mig själv. Hur mår jag? Ja. Hur mår jag... Jag vet inte.

Efter att ha varit extremt passionerad över skolan fram tills de senaste veckorna, så har den där entusiasmen planat ut. Jag känner mig sviken av någon som aldrig har gett mig något som helst löfte. Jag öppnade mig och visade vad jag kände, men det var tydligen så pass illa att han valde att helt försvinna. Ingen vet var du är. Jag har gått och varit orolig och haft en klump i magen för att något ska ha hänt. Nu har vi insett att vi inte betydde något för dig. Du betydde dock skitmycket för mig. Det var en helt ny känsla jag aldrig stött på tidigare, och jag älskade det. "There's plenty more fish in the sea" är något jag gärna hoppas på, för den här senaste månaden har min stora säng aldrig känts så tom. Dock tror jag inte man kan jämföra dig med någon annan, och jag har gått och blivit kräsen å det senaste. 

Annars så. Då är det rätt bra, förutom hela grejen med att det här året har sugit röv.

Jag vet inte vad jag skriver eller menar. Jag är inte ledsen. Jag är inte glad. Jag önskar jag fyllde ett behov hos någon. Det är det jag önskar. Att någon kanske någon gång skulle se mig för den jag är, och för vad jag kan ge. För fy fasen, jag har en jävla massa att ge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback