mahlen

En sak jag ligger och tänker på nu när jag lindat in mig i min kokong av täcken, är att världen runt omkring faktiskt fortfarande lever vidare. Jag tänker också på saker som kan verka viktiga för andra, alla saker folk hänger upp sig på.  Jag önskar jag kunde ta över alla såna tankar mina vänenr har, eftersom jag skulle kunna ta all den skiten i en handvändning nu.

Alla små problem med pojkvännen, de kan vänta. Begravningen kommer först.
Oroa sig över universitetet, varför? Det kommer gå som det går, varför oroa sig över något man inte kan kontrollera?

Det enda jag är riktigt riktigt rädd för, är att mina vännner håller på att försvinna. Jag är inte samma gamla Torsten längre, och det antar jag börjar märkas nu. Men då vill jag bara säga, att jag tror ni skulle gilla den nya Torsten minst lika mycket. Jag vet att jag iallafall gör det.